Jag är utmattad. Totalt slutkörd. Måste man orka alltid?

Min buss går genom det franska landskapet. Slingrar sig fram på krokiga vägar. Jag åker till en plats för att få vara tyst och för mig själv. Försvinner från världen för en stund.

När bussen äntligen är framme vill jag bara gråta. Vill lägga mig ner precis just där och sova hela veckan.

Då kommer en man emot mig. Han går med självsäkra, avslappnade steg och har ett varmt leende på läpparna.

 ”Welcome!” säger han och tar mig i hand.

Då upptäcker jag att han bara har en arm. Den vänstra slutar vid armbågen.

Han har bara en hand.

Vi går in i huset och han ger mig den information jag behöver. Han är en helt vanlig person. Helt underbart vanlig. Jag hinner undra hur han gör när han klär på sig men vågar inte fråga. Och det är inte så viktigt för jag har en känsla av att han gjort det lika många gånger som jag - och klarat det lika galant.

Han är precis som jag.

Han håller upp en broschyr om platsen jag är på. Med sin högra hand håller han i papprets botten och sin vänstra arm, den del han har, håller han upp så att papprets topp kan vila mot den. Ingen skam syns till i hans sätt att röra sig, han hade kunnat ge mig pappret, men han visar det själv. Han visar sig själv. Helt naturligt.

Han lever med bara en hand och är så otroligt vänlig och glad. Jag lever med två.

”Have a good week” utbrister han när jag går. Jag tackar och går vidare. Jag går och tackar Gud för den mannen, just i det ögonblicket i just mitt liv. Och tackar Gud för mina två händer.

Tack för att en människa är så mycket mer än sina två händer. Så oändligt mycket mer.

Men de kan minsann vara väldans bra att ha.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    I Filipinnerna finns MANO PO-tecken vilket är en handgest där den yngre visar respekt genom att ta den äldres hand och trycker den mot pannan och man andvänder högerhand.         HÅLLA ORDENTLIGT-tecken Visar man genom att man knuten näv...

En dag när jag åkte tåg gick jag runt och bad att få ta en bild på främlingars händer. Jag bad dem även berätta vad de arbetade/arbetat med,var de var ifrån och vad de hette. Här är deras händer! Namn, yrke och hemland står allra sist, så först måste...

  Bilder: www.flickr.com Anna Lööf   Text & musik: Peter LeMarc Sång: Lisa Nilsson ...

Här kommer ett förslag på hur man skulle kunna lägga upp en samling under temat Händer.   Visa en ramsa om handen för barnen som de sedan får lära sig. Det är bra att ha en ramsa som återkommer varje samling för att skapa viss rutin och trygghe...

   Källor: Musik: http://www.multimedia.skolverket.se/ Bilder: Rebecca Larsson  ...