Senaste inläggen
I Filipinnerna finns MANO PO-tecken vilket är en handgest där den yngre visar respekt genom att ta den äldres hand och trycker den mot pannan och man andvänder högerhand.
Visar man genom att man knuten näve som dras upp och med lätt rörelse den härstammar från bussjeeparna där passagerare i Filipinnerna åker på taket.
I den Filipinska landsbygden rör man handflatan upp och ner med armen är utsträckt och detta betyder att stanna bussen därför att det finns inga hållplats där. Bussen och jeepen kan vara stanna var som helst.
Att sitta med armbåge på bordet och samtidigt hålla med flat eller flata händer på kinden är en respektlös gest i Filipinnerna. Detta gäller om det finns mat på bordet.
Dem ovanför handgester är väldigt vanligt i Filipinnerna. Det är lite tips om man vill åka där nere så undvika man misförståelse.
-bilder är tagen av Pearly Tagana-
En dag när jag åkte tåg gick jag runt och bad att få ta en bild på främlingars händer. Jag bad dem även berätta vad de arbetade/arbetat med,var de var ifrån och vad de hette. Här är deras händer! Namn, yrke och hemland står allra sist, så först måste ni gissa det själva!
Och en liten tankeställare: Blir en främling en bekant när man har tagit personen i hand? Eller krävs det mer?
1
5
1. Mia, Barn och Ungdomsförvaltningen
2. Torben, Tekniker vid ett kärnkraftverk
3. Raad, Översättare, Irak
4. Ing-Britt, Förskolelärare
5. Niklas, Lastbilschaufför och kontorist
6. Maria, Restaurang och inom kriminalvården
7. Joke, Student, Nigeria
8. Johanna, Sysslat med hästar
9. Stuart, Ingenjör och Manager, UK
10. Carl, Skogshuggare m.m
11. Anna-Stina, Undersköterska
Här kommer ett förslag på hur man skulle kunna lägga upp en samling under temat Händer.
Efter den första introducerande samlingen går det att välja lite olika riktningar. Kanske vill barnen mest använda händerna för att göra ljud och musik. Någon gång kanske det kommer en gammal dam på besök och visar sina händer ( om lämplig dam finns till hands). En samling kan barnen få använda händerna i dans och rytmik, en annan gång använda händerna för att känna på olika material. Man kan även tala om att alla handflator har samma färg, oavsett hudfärg, och sedan gå in på att olika gester betyder olika saker i olika länder. Barnen kan få dekorera sina händer med låtsashenna (hud- eller vattenfärg). Valmöjligheterna är oändliga och vi i basgrupp 3 hoppas att ni ska finna inspiration här på vår blogg. Lycka till!
Jag är utmattad. Totalt slutkörd. Måste man orka alltid?
Min buss går genom det franska landskapet. Slingrar sig fram på krokiga vägar. Jag åker till en plats för att få vara tyst och för mig själv. Försvinner från världen för en stund.
När bussen äntligen är framme vill jag bara gråta. Vill lägga mig ner precis just där och sova hela veckan.
Då kommer en man emot mig. Han går med självsäkra, avslappnade steg och har ett varmt leende på läpparna.
”Welcome!” säger han och tar mig i hand.
Då upptäcker jag att han bara har en arm. Den vänstra slutar vid armbågen.
Han har bara en hand.
Vi går in i huset och han ger mig den information jag behöver. Han är en helt vanlig person. Helt underbart vanlig. Jag hinner undra hur han gör när han klär på sig men vågar inte fråga. Och det är inte så viktigt för jag har en känsla av att han gjort det lika många gånger som jag - och klarat det lika galant.
Han är precis som jag.
Han håller upp en broschyr om platsen jag är på. Med sin högra hand håller han i papprets botten och sin vänstra arm, den del han har, håller han upp så att papprets topp kan vila mot den. Ingen skam syns till i hans sätt att röra sig, han hade kunnat ge mig pappret, men han visar det själv. Han visar sig själv. Helt naturligt.
Han lever med bara en hand och är så otroligt vänlig och glad. Jag lever med två.
”Have a good week” utbrister han när jag går. Jag tackar och går vidare. Jag går och tackar Gud för den mannen, just i det ögonblicket i just mitt liv. Och tackar Gud för mina två händer.
Tack för att en människa är så mycket mer än sina två händer. Så oändligt mycket mer.
Men de kan minsann vara väldans bra att ha.
Med tindrande ögon ropar 8-åringen i dörröppningen efter tejp och lim. Hon är ivrig och hinner knappt svara när jag frågar vad de gör. Hon ropar ”konstutställning, vi gör en konstutställning” medan hon springer ut. Jag tittar ut genom fönstret och ser henne och hennes lillasyster arbeta intensivt med bland annat grenar, plankor, kottar, stenar och glitterlim. Att låta barnen skapa både helt själva och delvis styrda känns som en självklarhet. Är det inte det för alla?
Enligt Fulgham är ”Kreativitet och lärande är två fenomen som i vårt perspektiv är sammanflätade och beroende av varandra. I själva verket är den mest centrala kärnan i lärandet, just den kreativa skapande delen. För att fostra denna typ av lärande måste barn uppmuntras att testa och tänja gränserna för sin egen förmåga. De måste få möjlighet att upptäcka och vidmakthålla den lekfulla glädjen av att vara kreativ.” (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2003, s 209)
Hur kan handen överhuvudtaget fungera? Här kommer lite information om armens och handens anatomi och dess sjukdomar.
Såhär skriver Sjukvårdsrådgivningen: ”Handen och fingrarnas grova rörelser och kraft sköts av underarmens muskler. Precisionsrörelser av fingrarna sker tack vare ett flertal små muskler i handen. Muskulaturen utgår från handlovens och mellanhandens ben, och fäster via senor på mellanhandens eller fingrarnas ben. Eftersom tummen och lillfingret är speciellt rörliga har de egna muskler. Fyra muskler påverkar tummens rörelser och tre muskler påverkar lillfingret. Tack vare små muskler i mellanhanden kan man spreta med och sträcka fingrarna samt böja i knogarna.
Handens finmotorik är även beroende av samordning och styrning från hjärnan. Det område i hjärnbarken som sköter handens rörelser är lika stort som det område som styr bröstkorgens, ryggens och bukens samtliga muskler.”
Händerna styrs av hjärnkontoret vilket ser olika ut från person till person. En stor del av vår hjärna har alltså till uppgift att styra just händerna.
En vanlig sjukdom i handen är droppfinger (eller Malettfinger) vilket är en sträcksenskada, med eller utan skelettskada. Om man får ett droppfinger kan man inte längre aktivt sträcka ut fingertoppen med egen kraft. Artros vilket också kallas ledsvikt och förslitning förekommer också liksom bl a andra reumatiska ledsjukdomar och såklart ”benbrott” och skärskador.
http://www.flickr.com/photos/erby/2419886582/
http://www.flickr.com/photos/tracemeek/5327224133/
Om man har skador på nerver eller senor, behöver ledprotes eller har missbildningar på handen kan man få hjälp av handkirurgiska mottagningar. På Annedalskliniken i Göteborg finns en av stadens handkirurgiska mottagningar, Göteborg Hand Center.
Källor:
http://www.movement.se/Page.asp?PageNumber=12 En handkirurgisk mottagning
www.ssdf.nu Storstockholms Diabetesförening
Foton: www.flickr.com, Anna Sörquist
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|